Suzy Lee

..my happiness.

Jag är så jävla lycklig just nu att det pirrar i hela kroppen,
Han står i köket, min lycka, och steker blodpudding.
Nu kom han och smög sig upp bakom mig och gav mig en puss.
Jag schasade iväg honom för han får ju inte läsa vad jag skriver innan det är klart liksom.
Men ja, jag vet inte.
Perfektion personifierad skulle man kunna kalla honom, självklart är ingen perfekt, men att inte vara perfekt är ju just det som gör en människa perfekt.
Jag har nog aldrig känt mig så uppskattad.
Och jag har nog aldrig uppskattat en annan människa på det här viset.
Jag är helt galet kär.
Helt galet.

Har tänkt mycket på mina forna förhållanden och verkligen verkligen tänkt.
Jag har varit blind, klamrat mig fast vid drömmar.

Men det här, det här är ingen dröm.
För han står därinne, i mitt kök, och steker blodpudding.
Jag vet inte om jag tycker om det för jag gjorde det inte sist jag smakade, men jag tror inte att något kan vara dåligt just nu så jag tror jag kommer att älska det.
Som jag gör, med han där i köket med dom vackraste blåaste ögon jag någonsin sett och det charmigaste sneda leendet som finns.
Han som är på riktigt.
Jag menar, jag känner ju faktiskt blodpuddingslukten.

Jag tror minsann jag ska hålla fast i honom, han den där i köket.
Perfektionen.
Den kloka, fina, blåögda, snekäftade, underbaringen som faktiskt bryr sig om mig lika mycket som jag bryr mig om honom.

Det här mina vänner, det här är bra.
Ingen kommer att behöva oroa sig för att han behandlar mig illa.
Jag lovar, för jag vet.

Jag älskar dig Mathias!