Avslut.
Det är väl ingen höjdare direkt men jag mår bra ändå.
Håller på att försöka få tag i psyk och alla terapeuter och läkare och jävelskap för annars blir det ju knas.
Vill ha min jävla laddare nån gång så jag kan använda kamerahelvetet men varken jag eller Martin har väl råd till att skicka upp den än.
Det blir väl mor som får fixa det som vanligt.
Just nu är jag lite irriterad på en massa saker men konstigt nog mår jag bra.
Jag är för logisk för att gå och deppa ihop och må skit över det här för det leder ju ingen vart.
Så jag ser detta som en nystart och jag ser tillbaks på tiden i Kalmar och Martin med ett leende på läpparna och vara tacksam för den tid jag har fått och som verkligen har lyft mig.
Nog för att jag förmodligen alltid kommer att se Martin som min första och enda riktiga kärlek så fick vi ett fint avslut och vi kan gå vidare som starka individer åt varsitt håll.
Jag ser även det här som en livsförändrande händelse.
Det känns som att jag verkligen nådde botten och jag förlorade allt så nu kan jag inte komma nån annanstans än uppåt.
Jag känner mig stärkt som människa och ser fram emot att kunna söka jobb och flytta hemifrån än en gång.
Nu har jag dessutom fått tillbaks min underbaraste Alex så nu ser jag fram emot våran sommar och våra liv tillsammans och vi flyttar eventuellt ihop någonstans i landet.
Var vi tänker flytta vet vi inte, det har varit tal om Götet och lite sånt men det visar sig, just nu skiter vi i vilket och lever för stunden och tar allt precis som det kommer.
Buller kommer att bli underbart eftersom Alex även i år följer med, Johanna med såklart!
Har otroligt mycket att se fram emot nu så alla tidigare motgångar är som bortblåsta och jag hoppas dom håller sig borta för all tid och framtid för jag vill inte ha dom mer.
Hit rock bottom and climb up again.
Become a stronger person.
Jag har styrkan att leva och alla hjälpmedel som behövs för att överleva alla hinder som kommer i min väg.
Bilresan har än en gång tagit slut och jag lever igen.
Jag saknar er alla som jag inte längre kommer att träffa.
Jag hoppas ni vet vilka ni är.
Nina, dig kommer jag att sakna messt av alla!
Tack för att jag fick vara din vän och för att du räddade mig från skiten föralltid!
Du är värdefull och en helt underbar människa!
Mwiimwaaa!! O piippii!!
Woho! Inte för jag känner dig så bra, men det är iaf underbart att du mår bättre. Jag blev glad av att bara läsa ditt inlägg här. :)
När en dörr stängs, öppnas alltid en ny. ^^
Vilken lyckokänsla jag fick att detta inlägg gumman!
"Jag har styrkan att leva och alla hjälpmedel som behövs för att överleva alla hinder som kommer i min väg.
Bilresan har än en gång tagit slut och jag lever igen." - Det var sjukt vackert och så sant! <3
PUSS
Åh älskade<3
Det är alltid lika svårt att ta farväl. Varje avsked gör så ont i kropp och själ. Vi möts i livet för att skilda vägar gå men alla drömmer om en vän att lita på. Den som en gång har älskat kan med hjälp av kärleken se tillbaka och minnas.
Och stå ut med saknaden. Den som en gång har älskat vet hur sårbar lyckan är.
Hur ett liv förändras. Men att kärleken finns här. Allt som händer på den väg som vi går. Alla dagar alla månader och år, där vi tillsammans ser hur livet ger och tar.
Men alla drömmer om en vän som stannar kvar.
Skönt att höra att du mår bra.. Du är saknad här nere.
