Hemma igen välkommen till verkligheten
Det var skitkul verkligen! Jag har fått massa gjort. :)
Missade dock gatans lag vilket suger bajsmycket!
Men jag har gjort en massa skoj, för det första har jag träffaat en massa folk som jag saknat otroligt mycket och speciellt är det Nina även fast det varade en kort stund bara.
Men vi fick faktiskt komma in backstage och prata med basisten i mad sin och det gjorde oss till två otroligt lyckliga, fjantiga tjejer.
Jag adopterade även en vårtbitare som hette Gunnar.
Han var med mig från klockan två ungefär och sen regnade det skitmycket och då gick vi till Robbans bil och då fick jag inte ha honom mer för dom efter ett tag så jag släppte ut honom efter ett heartbreaking goodbye moment.
Sen slutade det regna och då stoppade jag ut handen på gräsmattan för att känna efter hur blött det var och PLOPP så satt Gunnar i min hand!
Han tappades dock bort och hittades igen några minuter efter det vid tio elva tiden och då var han död.
Men vi hade en väldigt fin dag tillsammans.
Jag var också barnvakt åt en underbart söt unge som heter Nova!
Lovely, vi lekte prinsessa på den rosa stenen och hon fick ha en tejprulle som krona :)
Och sen var det ju höjdpunkten på hela festivalen då!
MAD SIN! ÅHÅHÅHHHHH vad bra det var! Jag stod längst fram och var dunderlycklig och ja det var bara .. SÅ JÄVLA BRA!
Sen fick jag en tröja av Jim i utbyte mot lite sprit som är skitfin som vi köpte av basisten och gitarristen som jag också fick hälsa på då :D
Nej usch vad jag är lycklig över det här :)
Nu är dock verkligeheten tillbaka igen och det känns inte kul alls, det var både kul, underbart, hemskt, jobbigt ochkonstigt att träffa Martin igen.
Jag har ju ändå inte träffat honom sen jag flyttade hem.
Han sa väldigt mycket fint och han bad mig flytta hem fast vi vet båda två att det inte går när vi inte är säkra.
Och att träffa alla, Göran, Fredde, Sladden, Sylten, Jompa och Magda och dom..
Det var också jobbigt eftersom jag inte fick säga hej då när jag flyttade.
Nu känns allt mer verkligt.
Jag har landat.
Det känns jättekonstigt och tungt i bröstet och jag vet inte alls var jag står.
Jag vet dock att jag inte kan lämna Alex, min bästa vän, min syster och mitt allt.
Nej usch vad allt är upp och ned idag.
Låt mig sova en stund till bara.
Missade dock gatans lag vilket suger bajsmycket!
Men jag har gjort en massa skoj, för det första har jag träffaat en massa folk som jag saknat otroligt mycket och speciellt är det Nina även fast det varade en kort stund bara.
Men vi fick faktiskt komma in backstage och prata med basisten i mad sin och det gjorde oss till två otroligt lyckliga, fjantiga tjejer.
Jag adopterade även en vårtbitare som hette Gunnar.
Han var med mig från klockan två ungefär och sen regnade det skitmycket och då gick vi till Robbans bil och då fick jag inte ha honom mer för dom efter ett tag så jag släppte ut honom efter ett heartbreaking goodbye moment.
Sen slutade det regna och då stoppade jag ut handen på gräsmattan för att känna efter hur blött det var och PLOPP så satt Gunnar i min hand!
Han tappades dock bort och hittades igen några minuter efter det vid tio elva tiden och då var han död.
Men vi hade en väldigt fin dag tillsammans.
Jag var också barnvakt åt en underbart söt unge som heter Nova!
Lovely, vi lekte prinsessa på den rosa stenen och hon fick ha en tejprulle som krona :)
Och sen var det ju höjdpunkten på hela festivalen då!
MAD SIN! ÅHÅHÅHHHHH vad bra det var! Jag stod längst fram och var dunderlycklig och ja det var bara .. SÅ JÄVLA BRA!
Sen fick jag en tröja av Jim i utbyte mot lite sprit som är skitfin som vi köpte av basisten och gitarristen som jag också fick hälsa på då :D
Nej usch vad jag är lycklig över det här :)
Nu är dock verkligeheten tillbaka igen och det känns inte kul alls, det var både kul, underbart, hemskt, jobbigt ochkonstigt att träffa Martin igen.
Jag har ju ändå inte träffat honom sen jag flyttade hem.
Han sa väldigt mycket fint och han bad mig flytta hem fast vi vet båda två att det inte går när vi inte är säkra.
Och att träffa alla, Göran, Fredde, Sladden, Sylten, Jompa och Magda och dom..
Det var också jobbigt eftersom jag inte fick säga hej då när jag flyttade.
Nu känns allt mer verkligt.
Jag har landat.
Det känns jättekonstigt och tungt i bröstet och jag vet inte alls var jag står.
Jag vet dock att jag inte kan lämna Alex, min bästa vän, min syster och mitt allt.
Nej usch vad allt är upp och ned idag.
Låt mig sova en stund till bara.
Kommentarer
Trackback
