Suzy Lee

Jag ser dom fortfarande.
Dina svarta ögon som borrar igenom min hud fyllda med hat.
Jag har aldrig känt mig så hjälplös.
Så rädd.
Jag kommer aldrig att glömma känslan av att det inte fanns någon utväg.
Jag minns hur jag satt och kollade på mobilen och tänkte att det var mitt enda hopp.
Hade jag ens rört den hade du kastat sönder den.
Det vet jag.
Orden du sa ekar i mitt huvud.
Jag drömmer fortfarande om det.
Men det värsta var fortfarande din blick.
Dina kolsvarta ögon som såg rakt igenom mig.
Det var den värsta dagen i mitt liv.
Som jag då trodde var den sista.
Jag bad för mitt liv men du kastade bort min vädjan som om den vore skräp.
Jag förlät dig men jag måste ta det tillbaka för det går inte att förlåta.
Jag fick ta hand om min bästa vän.
Jag fick sova med en kniv under soffkudden med konstant skräck för att du eller någon skulle komma in och fullborda det du hotade med.
Jag kommer aldrig att glömma och skräcken från den dagen kommer tillbaka varje gång jag minns.
Och det gör jag allt för ofta.
Aldrig mer ska jag sätta mig i en sådan situation.
ALDRIG!


I drömmarna så gör du det.
Jag ber för mitt liv även då men du har redan tagit ut oss på "promenaden".
Jag vaknar i panik och jag lever.
Men du tar mitt sista andetaf i dömmarna.
Jag kommer aldrig att glömma.
Jag kan aldrig förlåta.

Aldrig.