Suzy Lee

Kan ingen bara berätta för mig hur det är meningen att saker ska fungera och hur man ska känna och vad man ska göra för att inte göra fel?

Skit samma.
Jag och Alex peppar inför rassle och ska planera idag.
Sen efter det ska vi verkligen börja planera vår flytt ihop.
Vi vet inte riktigt hur det ska gå till men det löser sig alltid.

Vi kommer ha det bäst!


Äh blogg.. Blä, jag orkar inte nu.


Eller jo, lite kanske.
Jag känner mig rätt konstig.
Smått orolig i kroppen och lite ångestfylld.
Paniken kryper sig på litegrann tror jag och jag börjar bli redo för te och kedjerökning i min ensamhet på altanen.

Hur kan allt förändras, glömmas bort och upphöra att existera på så kort tid?
Jag vet inte, det är skönt men samtidigt skrämmande.
Livet går vidare och man överlever, blir bättre och börja leva fullt ut igen.
Jag mår bättre nu.
Jag mår bra.
Livet går faktiskt bra nu, jag har kommit igång med det.
Allt känns spännande.
Jag hungrar efter mer och mer och mer.
Framför allt så känner jag mig fri.
Jag är jag och jag har mina vänner och kan styra över mig själv.
Något jag aldrig gjort förr.

Ingen säger åt mig vad jag ska göra och gör någon det ändå så bestämmer jag ändå själv.
Jag älskar att leva men är samtidigt livrädd.
Jag börjar leva fort igen, allt går snabbt förbi och festerna blir flera och alkoholmängderna större.
Ena kvällen är det si och andra så, du och du och du och du!
Varför blev det så?
Varför blev jag så?
Varför blev du så?
Vad hände igår?
Vad gjorde vi?
Vad gjorde jag?


Skit samma jag hade kul!



Men jag vet att jag bara lever en gång så jag älskar det här livet och skulle aldrig byta bort det mot något annat.
Jag och Alex har så otroligt kul så jag bryr mig inte om ifall det skulle vara farligt!
Jag älskar mitt liv och jag trivs konstigt nog för tillfället åtminstone i hofors.